känns de inte bra att ha vuxit upp..
för så känns de...
samtale pågår fortfarande i min hjärna.. de va väl 2 veckor sen eller ngt som vi skrev om de på msn... men de har slagit mig, då som nu, shit jag har vuxit upp... sånt tyckte jag var spännande för 4 år sen, men inte nu. Du är yngre än mig, visst.. men inte så mkt yngre. Men ja, såhär känns de alltså att ha vuxit upp...
tråkigt, men sant.

spännande... ser fortfarande inte vad som var spännande med det, men okej..





En annan sak, jag kan ta en diskussion...
Även om den sårar, eller vad som...
Men ja...